emma-swede

Idag är en jobbig dag. För första gången bröt jag verkligen ihop totalt. Alla känslor på samma gång. Står och rensar rummet, känner hur jag är så nervös att jag vill dö. Musiken dånar, skriker till mamma utan anledning. Pappa kommer in och undrar vad fan vi håller med, bara sitter och skriker åt varandra. Sen bröt jag bara ihop totalt istället. Jag har världens bästa föräldrar. Pappa stöttar mig alltid i allt jag gör. Fast han ibland gör det i det tysta, så vet jag. Mamma tar alltid emot mig när allt under mig kollapsar, även om hon egentligen inte orkar. Jag har insett att jag är ganska dålig på att säga dethär till mina föräldrar, speciellt mamma, att jag älskar er och att jag verkligen uppskattar allt ni gör för mig även om jag väldigt ofta bara tar allt ni gör förgivet för att "det har ju alltid varit så".

Vem ska nu ta emot mig? Vem ska vara min största hejarklack i allt jag gör?

Allt blev som sagt överväldigande idag, även fast jag vet att jag kommer ha den bästa tiden i mitt liv. Mamma och pappa, jag älskar er och jag har inte riktigt förstått än att jag inte bara kan komma hem sent på kvällen efter jobb och träning och bara slänga mig ner i soffan för att babbla alldeles för mycket om allt mellan himmel och jord. För än nu. Förlåt för alla gånger jag inte uppskattar er, för jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad över att ha er som föräldrar, som verkligen vänder ut och in på er bara för att jag och mina syskon ska må bra. Dags att ta av stödhjulen, eran lilla bebis ska ut i världen nu. Jag älskar er <3