bajsett

bajsett

tisdag 18 december 2012

Har an en gang borjat fundera pa om att blogga verkligen ar nagot for mig. Det kanns just nu bara som nagot jobbigt som hanger over en att gora, som man alltid glommer bort. Har en valdigt bra kamera men ar valdigt dalig pa att ta bilder, dom fa gangerna kameran faktiskt kommer med i handvaskan. Vecka var som vanligt, sondagen bestod av en regnig, kall men trevlig dag i NYC. Forsokte jushoppa lite saker till barnen men alla affarer var helt galet fullproppade sa man visste varken ut eller in.

Pa tal om julshopping, min present till mig sjalv kommer komma nu nagon dag, varldens finaste skor! Aven mamma&pappa och basta van har lagt julklappar pa ladan at mig, sa sa fort jag ser postgubbarna kora upp pa var driveway sa ar jag snabbast till dorren for att titta om nagon av kartongerna ar till mig hehe.

Hitta det knasiga, dog for en stund inne pa IKEA.
Julgranen pa Rockefeller, ser ganska liten ut men den ar enorm.

Sa jag att det regnade?

söndag 9 december 2012

Yoga, simning, löpband, kickpass. ÄNTLIGEN har jag kommit igång med träningen. Känns så förbannat bra, förutom att min kropp just nu är desperat efter vila. Och vatten i mängder. Jag och Jennifer har hängt minst en gång om dagen hela veckan, känns så skönt att ha någon har att bara få skratta och gråta lite med. Har fått spendera väldigt mycket tid med bebis denna vecka, åh vad jag älskar det! Vem vill inte sitta i en gungstol och mysa med en liten plutt som en dag kommer växa upp och krossa alla flickors hjärtan? Uppskattar till och med babykräks på kläderna. Åh vad jag älskar alla tre av mina små söta pojkar, dom ger mig en sådan glädje som inte ens går att beskriva.

Har haft helgen ledig, och fōr fōrsta gången har jag inte varit helt slut efter en veckas arbete utan tvärt om. Har saknat mina små pluttar ganska så rejält, och har känt mig ensammast i världen utan alla kramar och pussar från dem. Detta har såklart lett till att jag har haft världens hemlangtan, kramade kudden till sömns igår natt. Längtar tills att få jobba imorgon!

lördag 1 december 2012

Galen kvall, som Amy sa: waaaaaay too exciting for me.

Jag hade precis lagt barnen, Vanette och jag står och pratar lite om dagen med barnen då vi känner en hemsk lukt. Riktigt så det stinker. Shit tvättmaskinen tänker vi och stänger av den. Jag går in på mitt rum i panik och tror det är något som brinner, men icke. Kollar varenda rum i hela huset, inget som är konstigt bara att den hemska lukten blir värre och värre. Jag går in i vardagsrummet och märker att golvet är varmt, springer ner i källaren och ser en stor pöl vatten framför varmvattenbredaren och alla såna konstiga maskinerier man har i en källare. Springer upp för trappan och säger åt Vanette att vi måste ringa Amy och Matt, precis när vi ska ringa så kommer dom hem. Vi ringer brandkåren, som säger åt oss att evakuera huset, så jag springer upp och hämtar barnen med Amy, alla vi trycker in oss i bilen skiträdda men gör allt för att hålla barnen lugna. Brandbilen kommer och dom går in i huset. Efter ca 20 min i bilen med panikskratt och bara fötter, med tanken är dethär allt jag kommer ha kvar när den här kvällen är över, så kommer dom ut lite skrattandes och säger att det är helt okej. Varmvattenbredaren och värmen som går i ventilerna i husets luft hade blivit sjukt överhettat. Så ingen värme, inget varmvatten för oss.

Några roliga stunder i paniken dock. Vanette vänder sig till Amy efter en stunds panikartad tystnad i bilen och säger: So Amy how was dinner?? Fast det bästa var nog när vi skrattar av oss paniken efter allt var över, och Matt sager: Do you guys want to know the funniest part of it all tough? (tittar på mina fötter), That you just ran out with that thing you have going on there... Hade tidigare idag fått en pedikyr, och inte hunnit ta bort det dom fäster mellan tårna för att hålla isär dom så att inte lacket ska förstoras. Dog litegrann. Samma grej gjorde jag dessutom tidigare idag på restaurang med Jennifer, men what ever haha. Hade vi fatt lämna huset och alla saker bakom oss, sa hade jag iallafall haft fina naglar!


söndag 25 november 2012

Vaknar 6:45 pa min lediga dag, bra jobbat Emma. Visst sa star alarmet pa 07:50 for att ta sig till taget och spendera dagen i Soho eller upper east & west side, inte riktigt bestamt mig an. Det borjar sakta men sakert bli vinter har, ingen sno an men den ar nog inte langt borta. Ska fa vinterdacken pa bilen i veckan, och en vinterjacka och uggs star hogst upp pa shoppinglistan for idag. Ska nog forsoka hinna med att fa min dagliga dos av Starbucks innan taget gar ocksa insag jag nu, sa det kanske bara ar bra att jag vaknat sa tidigt. Multitaskar pa hog niva nu, hela slakten pepparkaksbakar sa jag Skypar med dom yrvaken i pyamas ATM.

Frukosten igar, halvvags igen som sina flingor stannar hela varlden for trearingen har hemma. - Emma?, kan jag fa en kram? Jag har inte sett det pa heeeeeeela dagen ju! Klockan var da 07:15 och vi hade sagt godnatt vid 7 tiden kvallen fore. Samma trearing har borjat visat att han ar radd om mig. Igar nar jag skulle aka ivag till Jennifer for lite matlagning sager han till mig: -Nej men du kan inte aka nu, det kan vara farligt. Jag forklarar for honom vart jag ska nagonstans, han svarar: - Okej, var forsiktigt!

lördag 24 november 2012

Att något känns sa rätt men ändå så fel. Kan inte tänka på annat just nu. Har det hur bra som helst här men det känns som det inte är på riktigt. Dagarna innan jag åkte hemifrån känns inte heller som om det var på riktigt. Att gå från att knappt säga hej till varandra till att prata om allt, bara över en dag, var nog för mycket när allt ändå skulle förändras och på ett sådant stort vis. Jag flyttar, och allt där hemma är kvar. Aldrig varit sa out of place någonsin. Hemma känns som något ur en dröm, som att allt vi sa inte var på riktigt. Det var något jag aldrig vågat hoppas på skulle hända och det som sades överraskade till och med mig. Här är inte heller hemma än. Är inte hemma någonstans, allt är förvirrande på båda sidor av atlanten. Hemma men ändå inte, tryggt som förut men ändå så skrämmande.

lördag 10 november 2012

Äntligen! Efter en veckas slit på Au pair skolan har jag äntligen spenderat första natten i min nya säng i mitt nya hem. Au pair skolan som vanligtvis ligger på Long Island hade inte ström så vi fick bo på EF's campus i Tarrytown. Sov i våningssängar, delade badrum och dusch med säkert uppemot 40 andra tjejer och AC funkade inte så satt på lektionerna och svettades. Det var förjävligt rent ut sagt. Träffade iallafall på en massa trevliga manniskor, bland annat Sara som nu bor ca 20 minuter från mig och Kristin som ska bo i Denver, Colorado.

Det enda positiva händelsen jag har att berätta om från veckan som gått på EF's campus är att jag och Kristin satte oss på tåget och åkte in till NYC. Vi yrade runt som dom tokiga turisterna vi är, försökte hitta Victorias Secret, hamnade pa Sephora och spenderade allt för mycket pengar där, sen till det bästa. Både jag och Kristin är helt tokiga i Gossip Girl och när vi nästan kommit upp till Central Park sa blir jag som helt starstruck. Jag stannar och säger: Kristin, alltsä, öh, hm, kolla dä.... innan jag hinner avsluta min mening skriker Kristin rakt ut och hoppar upp och ner, ja ni kan ju gissa hur folk såg ut som satt på cafet precis brevid oss. Det vi såg var stora röda bokstäver på taket av ett tegelhus där det stod: HOTEL EMPIRE. Det är ju där Chuck och Nate bor, vi fortsatte asgarva och mer eller mindre sprang dit. Galenskap? Kanske ja men det får man väl bjuda på.

Den sötaste och galnaste tanten jag någonsin mött.

Mitt diplom

Jag och Kristin

Times Square

"The Empire" till alla er GG tokiga

The Empire Hotel

Central Park

"The steps"

lördag 27 oktober 2012

Idag är en jobbig dag. För första gången bröt jag verkligen ihop totalt. Alla känslor på samma gång. Står och rensar rummet, känner hur jag är så nervös att jag vill dö. Musiken dånar, skriker till mamma utan anledning. Pappa kommer in och undrar vad fan vi håller med, bara sitter och skriker åt varandra. Sen bröt jag bara ihop totalt istället. Jag har världens bästa föräldrar. Pappa stöttar mig alltid i allt jag gör. Fast han ibland gör det i det tysta, så vet jag. Mamma tar alltid emot mig när allt under mig kollapsar, även om hon egentligen inte orkar. Jag har insett att jag är ganska dålig på att säga dethär till mina föräldrar, speciellt mamma, att jag älskar er och att jag verkligen uppskattar allt ni gör för mig även om jag väldigt ofta bara tar allt ni gör förgivet för att "det har ju alltid varit så".

Vem ska nu ta emot mig? Vem ska vara min största hejarklack i allt jag gör?

Allt blev som sagt överväldigande idag, även fast jag vet att jag kommer ha den bästa tiden i mitt liv. Mamma och pappa, jag älskar er och jag har inte riktigt förstått än att jag inte bara kan komma hem sent på kvällen efter jobb och träning och bara slänga mig ner i soffan för att babbla alldeles för mycket om allt mellan himmel och jord. För än nu. Förlåt för alla gånger jag inte uppskattar er, för jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad över att ha er som föräldrar, som verkligen vänder ut och in på er bara för att jag och mina syskon ska må bra. Dags att ta av stödhjulen, eran lilla bebis ska ut i världen nu. Jag älskar er <3

måndag 22 oktober 2012

Full fart. Jobbat som en galning, haft en galen utgång med bästa vän hennes pojkvän och alla hans pojkar. Efter jobbet i måndags kom Amanda hem till mig, och vi grät, eller ja hon iaf för jag bara låg och skrattade. Vill inte riktigt ta in att jag träffat min andra halva sedan vi båda funnits på jorden för sista gången på ett tag. Hon åker till Indien imorgon, och jag är inte hemma för än på tisdag natt. Allt börjar kännas ganska jobbigt nu jämfört med tidigare.

Har haft en bra dag i Västerås med Lollo, fick sovmorgon när hon var i skolan sen åkte vi till stan och lunchade lite. Fyndade också lite på Carlings, för lite av matpengarna jag lånade av mamma hehe förlåt. Sitter på tåget nu till Stockholm för att bo hos kusin och hennes pojkvän över natten så att jag enkelt kan ta mig till Ambassaden imorgon bitti. Blir ganska stressad av faktumet att jag åker om mindre än 7 dagar, och har min tid på ambassaden för att få visum imorgon. I normala fall har dom handläggningstid 10 dagar men har hört att det inte alls tar så lång tid. Får dra på mitt bästa leende imorgon och försöka flörta till mig att få det supersnabbt. För första gången känner jag iallafall att det löser sig säkert istället för att få totalt panik.

Amanda, om du läser dethär: Jag älskar dig över allt annat och jag hoppas du får det lika bra i Indien som jag förhoppningsvis får det i staterna. Kan knappt förstå att jag inte kommer vara där om 2 veckor när du berättar om vilka vackra barn du sett, om att du måste skaffa barn med en Indier för att få vackra barn, att du har träffat nån snygg kille som volontärarbetar med kameler. Även om jag inte är nära finns jag alltid och det kan ingen andra på. Älskar dig hjärtat!

tisdag 16 oktober 2012

Lagt bloggen på lathyllan. Så mycket att göra och fixa inför flytten, vilken redan är om 13 dagar. Sjukt. Förgyllt dagarna med MASSA häng med bästa vän, och imorgonbitti är ledighetens roligheter slut och jag ska iväg till jobbet igen. På två dagars ledighet har jag inte fått tummen ur röven för än ca 6 timmar sedan. Plockat ur hela garderoben, packat undan det som inte ska med i resväskan för att ge bort till A, och lagat mat. Om det räknas så cyklade jag till ICA i pyamas imorse för att hämta senaste beställningen av kläder, åh blir lika glad varje gång jag får öppna ett fint plastigt paket och vem hittade någonsin på uttrycket att "ingen vill väl ha mjuka paket"? För det ska jag säga er att det vill jag, och i massor helst.

Skulle lägga till en bild precis för att bjuda på lite av det som hände i helgen men så kul ska vi tydligen inte ha. Bilderna är putsväck eller så har jag tagit massor av inbillade foton i helgen. Efter fredagens bravader har jag än en gång insett vilken underbar syster jag har, även fast vi ibland inte direkt har dom smartaste idéerna.

Puss

tisdag 2 oktober 2012

- Hej mamma, jag har en födelsedagspresent fixad till dig?
- Öh, jaha, vad pratar du om nu Emma?
- Jo, jag tänkte väl att vi tar en heldag på ARLANDA!!!

Precis så lät mitt och mammas samtal för några minuter. Nu är det hundra, helt klart. Flyger min kos den 28:e oktober, om 26 dagar alltså. Har ont i magen, skrikit, gråtit och skrattat på samma gång. Har nog inte riktigt smält det än. Har en massa papper framför mig som ska fyllas i, ett besök på amerikanska ambassaden som ska göras för att få visum, och en massa annat som jag inte riktigt kan förstå än. DET HÄR ÄR SJUKT!

lördag 22 september 2012

"Seriestart med hemma match, fint dä". Okej att citera mitt eget facebookinlägg var nog det fulaste hittills. Men men, ibland faller saker en in och blir av utan att man riktigt tänkt det igenom först och just det känner jag mig som ett vandrande exempel av, ganska ofta till och med. Som igår tyckte jag och min bästa vän att det var en jättebra idé att åka ner till expert och köa bland alla "ullaredstanter" en timme innan öppning. Efter 1 timmes kö för att komma in, 1 timmes letande efter rätt tv och 1 timme i kö för att betala och komma ut igen kändes den där rabatten på 25% inte värt det. Speciellt för mig som bara följde med som bärhjälp.

Mitt huvud, halva min kropp och alla mina drömmar är i New York större delarna av dagarna. Mest i New Canaan, CT och undrar hur mitt blivande hem ser ut. Stalkar min hostmom på Facebook förresten, det är ganska givande men känner mig lite creepy när jag för tredje gången kollade igenom alla hennes 78 album. Döm mig inte, jag tycker helt enkelt om att ha koll på läget.

Födelsedagen börjar komma smygandes runt hörnet också, men jag vet inte hur det ska hinnas med och planeras något ordentligt när min chefs reaktion när jag sade upp mig var att: fasen vad kul då ska vi fixa massa jobb till dig i veckorna nu som du är kvar så att du får lite extra pengar! Älskar mitt jobb och alla medarbetare, inte många som har privilegiet och säga att de nästan började gråta när de sa upp sig för att dom egentligen inte ville. Men det är dags nu att jag åker tillbaka till staterna, jag trivs ju så bra där. Tredje resan, man brukar väl säga att den tredje blir den bästa eller något sådant? Iallafall tänker jag tro på det!

måndag 17 september 2012

Äntligen äntligen äntligen! Lyckan på jorden, en ask full med choklad, grädden på moset, pricken över i. Såååååååå jävla glad. Igår blev det spikat till 100% att jag ska flytta till staterna! Är helt galet lycklig att det äntligen löst sig. Får veta exakt datum i slutet av september, det som är sagt nu är början av november men antagligen så blir det sista veckan i oktober någon gång :D För övrigt så går dagisarbetet jättebra, är helt kär i dom här söta små barnen. Har tusen saker som behövs göras inför flytten nu men det får vänta lite. Hihi åh, säger bara Staterna i ett kanske två år, starta ett nytt liv och bara leva för min egen skull, undebart!

onsdag 5 september 2012

Blev kvar på jobbet till 01:30 inatt, vaknade och tog en ovanligt seg dag med bamsefrukost i pyamas framför tvn. Gick på bio men världens bästa A, blev nyaste barnfilmen Modig i 3D. Herrejävlar vilken film, skrattat och gråtit på samma gång under 2 timmars tid. Satt även en utvecklingsstörd man bakom oss, när jag och A kommer in möts vi av en charmig konversation mellan mannen och hans assistent: -WOOOW vilka snygga brudar! Åh hjärta honom!

Knät har pajat ihop lite ganska jättemycket också, hoppar ur led och knastrar när jag går. Brukar klaga över mina mindre krämpor ganska flitigt men nu är det något som är allvarligt fel. Ska ringa farbror doktor imorgon så får vi se hur det blir.

Påväg hem från bion får jag ett samtal från bästavän att jag ska komma ut och umgås med hennes pojke och hans vän ute i Gustafs så slängde mig väl i bilen för en hysterisk kväll fullt i skvaller och skitsnack, åh vad jag älskar såna här spontana hängkvällar. Imorgon blir det jobb för hela slanten sen kanske lite middag ute i Gustafs, får väl se hur mycket jag orkar med tanke på att jag ska ut på nya dagisavdelningen för 1-3 åringar på fredag morgon.

Godnatt!

måndag 3 september 2012

Flytten har blivit uppskjuten på obestämd tid, skriver mer om det när jag kan. Jobbar som en galning, när jag inte jobbar är det jobb på dagis som gäller. Och lite träning, sova får jag göra ibland också. Mitt liv nu, och när det händer något annat får ni veta det.

måndag 20 augusti 2012

"Har jag inte träffat någon som ger mig allt jag behöver inom tio år tänker jag skaffa stall och ägna all min kärlek på hästarna, okej?"

Hemma från staterna, är barnvakt en massa, tränar och har startat på ett nytt kaloriräkningsprogram eftersom jag också har blivit vuxen nu och faktiskt går upp i vikt av att inte äta rätt. Trodde aldrig den dagen skulle komma men jo, någon dag i sommar var den dagen. Så hejdå socker och smör, godis varje dag funkar tydligen inte längre.

När man ska flytta hemifrån och bo på andra sidan atlanten i två år börjar man tänka på massa saker. Har redan planerat mitt bröllop och även gått igenom de hemskaste scenerna som skulle kunna ske. Fast med tanke på den första meningen vore det väl kanske klokt att ha en karl att spendera resten av livet med innan man börjar planera? Annars får jag väl bli en karriärgalning och gifta mig med jobbet, eller kanske hästarna i stallet.