Allt har löst sig, känns ganska positivt just nu. Framtiden känns ljus igen och förhoppningsvis blir det Connecticut som gäller. Hoppas hoppas hoppas! Resfebern har börjat komma nu, inte för att flytta utan för att jag flyger till USA om ca 10 timmar. Underbart skönt ska det bli att komma upp till Minnesota igen, 80F har det varit hela veckan, ca 26-27 grader. ÄNTLIGEN LITE HETTA! Prognoserna ser också helt fantastiska ut för veckorna som kommer så förhoppningsvis kan man jobba lite på brännan också. Helgen som kommer åker vi upp till deras stuga vid sjön, sen på tisdag tillbaka ner till överpackade shoppingcentret Mall of America. Jag kommer väl gå runt med min karta i vanlig ordning och tro mig, det är det enda sättet om man inte vill vara vilse i flera timmar och komma hem med tomma kassar eller ah inga kassar alls.

Har laddat med böcker för flyget, bland annat Morgan Allings självbiografi. Ska också äntligen få läsa boken jag köpte till min syster i födelsedagspresent, och ja jag erkänner att jag nästan köpte den mer för min skull än hennes. Har en känsla av att jag kommer råka skratta högt hysteriskt någon gång under resans gång, men är man ensam i ett packat plan i över 9 timmar tycker jag sådant beteende är accepterat.

En läskig tanke slog mig precis, mardrömmen att hamna mellan två stora karlar, så stora att en stol vardera knappt räcker till, vad gör jag då? Skyller på att jag är åksjuk och borde sitta på en kant eller säga att jag ofta blir kissnödig så för att undvika spring ska jag sitta ytterst? Magsjuka borde annars fungera, fast då blir det väl ett jävla liv kan jag tänka mig. Ah nu vet ni vad som kommer snurra i mitt huvud hela natten, får göra mitt bästa för att somna för morgondagen kommer bli en lång dag.

Strulat ihop sig lite. Familjen som jag blivit nästan lite kär i kanske inte blir den jag åker till. Blivit matchade med varandra men sen avbröt CC matchen för att jag inte har 200 h med spädbarn. Får mer besked på måndag om det går att lösa ändå eftersom att familjen verkligen ville att jag skulle komma dit. Känns riktigt synd eftersom jag har erfarenhet av barn under två år, men inte har så det räcker till 200 timmar. Men men, om inte det går att lösa är det bara att hoppas att det finns en annan match där ute för mig som är minst lika underbar som denhär familjen.

Min kära moster lade upp världens sötaste bild idag vilket fall, på alla oss kusiner. Mormor borde vara stolt över att ha så vackra barnbarn. Fick nästan en klump i magen när jag såg den och insåg hur mycket jag kommer sakna våra knäppa släktträffar haha åh, älskar er min mina familj!

För att inte tala om hur mycket jag kommer sakna min bästa vän. Inga är som oss, och denhär videon är ju ett enastående bevis på just det. Den får till och med äran att avsluta mitt inlägg idag, godnatt!

Precis pratat över Skype med min kanske blivande hostmom. Hon är helt underbar! Hon har också lagt till mig på Facebook så har fått se lite bilder på hennes barn, dom är ju helt underbart söta! Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och av någon anledning kom vi in på alla möjliga sidospår fast det brukar ju vara lite av min grej och tydligen hennes också! Har även mailat med deras nuvarande Au-Pair som också är svensk, hon är jättegullig och gav mig jättebra svar på alla mina frågor.

En av de största frågorna jag fick av mamman var att hon undrade om jag skulle kunna tänka mig att stanna två år, och även om det kanske känns lite väl att vara borta så länge så svarade jag självklart ja för när jag väl är där kommer det ju bli till en annan sak.

Bara att hoppas att hon väljer mig nu då, även om det är den första familjen som hört av sig till mig så känns den redan så rätt och jag är nästan helt säker på att jag är villig att ta en chans och åka till den första som helt ärligt känns som den bästa.

Åh äntligen fått en match! Familjen bor 50 minuter från New York City, i en kommun som heter New Canaan. Fint område, kanske för fint men leva lyx i ett år är väl inte fy skäms?

Ska iallafall prata i telefon med dom i veckan så får vi väl se, är bara första matchen så att det kommer antagligen komma fler matcher innan jag hunnit bestämma mig förhoppningsvis. Känns som att allt är på gång nu, och känns väldigt kul att första familjen känns så himla bra!

Så, nu är allt på gång får se vad som händer här näst!

Sitter ute i skogen och spelar familje-geni med fina vänner. Ute på en ö i Vika, mysfaktorn är hög. Varit ute och paddlat, pratat skit och paddlat lite till.
Fanny är bäst på familje-geni, jag tror att kameler har mjölk i pucklarna. Förstår inte varför jag alltid ska slänga ur mig dom mest idiotiska sakerna, speciellt när det handlar om en barn fråga på geni. Gissade först på vatten, för det har jag lärt mig från Bamse tidningarna. Var en godtrogen prenumerant, kanske lite för godtrogen.

Inget mail om matchning på familj än förresten, så det är bara att vänta.

Imorgon kommer det lite bilder och filmer härifrån ön, nu ska jag bevisa att jag kan massa saker även om jag tror att kameler har mjölkpucklar.

Jobbjobbjobb. Död i kroppen, död i huvudet. Vet inte vad som hände, var som att alla människor i hela Borlänge var sugna på donken, kö ut till dörrarna, värre än P&L. Med världens döds-träningsvärk tog jag mig ner till gymmet efter jobbet, kunde knappt cykla hem.

Imorgon får jag iallafall ett välbehövligt break från vardagen och åker ut till F's ö och paddlar lite kajak och förhoppningsvis badar massor om nu vädret tillåter.

Har inget mer intressant att skriva så nu får det vara nog.

Ett helt år har gått, jag kan knappt förstå det. Ett år sedan satt jag uppe hela natten och följde nyhetssändningarna. Ett år sedan jag satt i chock och undrade hur min bror mådde. Ett år sedan som tiden stannade i hela världen. Ett år sedan hatet gjorde sitt största misslyckade försök att stoppa demokratin. Mina tankar idag går ut till alla i sorg världen över, och speciellt till er som förlorat någon.

Här kan ni följa minnesceremonin:
http://www.tv4play.se/dokumentarer/dokumentarfilm?title=utoya_-_ett_ar_senare&videoid=2205765

Mikael Wiehe, du är min idol för idag, vilken stjärna!

Peppar peppar. Mådde bajs igår, bestämde mig att ringa sjukhuset på morgonen. Har inte kunnat träna och sjukanmält mig lite då och då från jobbet så tänkte att nu räckte det. Alternativen var att bli hemskickad tillsagd att vila, eller att komma hem med medicin som tvingar en att vila. Kommer in på sjukhuset med inställningen att vara tvungen att vila vilket som, kommer ut med lokalbedövande medel för halsen och orden träna och kör så det ryker, kom ihåg att gurgla 6 gånger om dagen bara. Det är vad jag kallar WIN! Får hjälp på sjukhuset och får träna, aldrig varit så nöjd efter ett sjukhusbesök. Nöjdheten varade ungefär tills jag började gurgla detdär äckel medlet haha åh.

Kom precis hem från friskis iallafall, körde ett armpass plus lite rehab för rygg och knän. Lollo den lilla fisen försökte få med mig att klättra än en gång men nej sa jag så nu ligger jag här i soffan och försöker slappna av lite. Imorgon blir det en tidig vända till gymet, sen åker jag ut till dalafloda med några fina vänner och lever skogshuggar livet för en helg.

Nu blir det tv och pistagenötter för hela slanten, lite belöning måste man ju få!

När man inte kan somna och ligger i ett stadie mellan vaken och djupt sovandes, så finner man klarhet i precis allt man tänker på. Precis som när man har mediterat. Av något skäl känner jag mig överdrivet glad och lycklig just nu, fast jag har inte en aning om varför. Flummig start på inlägget men men, vad gör man åt att man föds till den man är liksom...

Fick hem en stor bibba med brev från organisationen idag, weho nu har jag läsning nån dag framöver att göra :) polisutdrag, internationellt körkort osv, fixas på en millisekund! Har också gjort klart mitt manus för min Au-Pair video så hoppas nu på bättre väder så att jag kan få spela in den. Ska åka ut till ingenstans i Dalafloda i helgen med några fina vänner och bara mysa, tar nog med mig stativet så att jag kan spela in där? Kan ju bli en ganska bra setting.

Ledig en vecka framöver nu, skönt. Allt fokus får gå till träning och att coacha mina tjejer, löpträning startar imorn och fy vilken omgång dom ska få på våran löpskolning. På tal om jobb, brände mig ganska fint idag. Ser lite ut som någon indigenous stam tatuering haha!

17 dagar kvar, åh kan inte förstå det riktigt. Flyga till Amsterdam sen vidare till Minnesota och hälsa på the world's best Johnson's family. 9 timmars flyg helt ensam, vet inte hur jag ska överleva. Måste nog köpa mig en riktigt bra bok innan jag åker, inte för min skull utan för alla andra passagerares skull haha. Första helgen på andra sidan atlanten ska jag åka med Emma och hennes familj till deras lake-cabbin (sjöstuga lät fel.) och hälsa på hela familjen och släkten. 17 dagar som sagt, kanske borde börja packa? Och köpa en bok.

Jag, Emma, Amy och Johanna. Homecoming 2011 

Ja vad ska man säga? Feber igen, säkert bihåleinflammation för det trycker i hela huvudet. Vill mer eller mindre lägga mig ner och dö men det är bara att kriga på. Sjukat mig från jobbet idag och imorgon så nu blir det att ligga hemma och kurera mig, ringa sjukan också. Ont i koppen har jag, men lär fixa disk, tvätt och städ innan mina älskade föräldrar kommer hem på söndagkväll. Känns som jag varit bitter för ett år framöver så nu tror jag det är bäst att knipa käft innan jag blir en ensam enstöring som bor i ett litet mörkt grotthål någonstans på Nordpolen.

Redan igår fick jag ett samtal från organisationens huvudkontor, redan blivit antagen! Hon tror absolut att jag kommer hinna få en familj och åka redan i september, men man vet ju aldrig säkert. Har försökt tänka ut vad jag ska ha med i min video, och så fort jag har tid och inte jobbar ska jag ta och börja filma. Har också fixat med lite papper, polisregisterutdrag och såntdär, men väntar också en stor bunt med papper som ska dimpa ner i postlådan vilken dag som helst.

Idag blir det jobba jobba jobba, försöka hinna med att städa/tvätta och allt sådant som behövs göras också. Tycker om att leva housewife-lifet, men känner att det är dags för mamma och pappa att komma hem nu.

Insåg precis att det är fredag den trettonde idag, jag som alltid har otur varenda dag så kanske det här blir min lyckodag eller kanske är bäst att lämna bilen hemma idag bara för att vara på säkra sidan?

Bestämde med min kära mamma att jag skulle ta mig in till sjukhuset idag och kolla upp halsen, vaknar och poff borta! ingen halsvärk, men istället går allt annat fel idag. Igår satte jag igång diskmaskinen och efter några minuter började den tjuta och jävlas med mig. Öppnar luckan och inser ganska snabbt att det är stopp någonstans för det var fullt med vatten som inte kom ut. Töntig som jag är flippar jag totalt och får panik för att det är så äckligt, tar ur den halvt rena disken och stänger igen maskinen och låtsas som att inget har hänt.

Till det roliga, gick upp imorse och kände verkligen hur den där diskmaskinen stirrade på mig som om jag har gjort något riktigt dumt, lite som när man var liten och visste på kilometers håll när man skulle få skäll av mamma. Tänker: man up för fan Emma, och gud vad jag ångrar den tanken nu. Öppnar diskmaskinen, grötar ner händerna med mina fina diskhandskar på bland alla matrester och klet, för att inse att det är stopp någonstans där jag inte kan göra något åt. OCH fy i hela helvete vad illa det luktar nu, det osar verkligen hela vägen in till teven och soffan där jag sitter. Så, bra jobbat att jag tror jag kan leka rörmokare och istället bara blir av med det tidigare så starka frukostsuget.

Idag är det i alla fall prick 20 dagar kvar tills jag sätter mig på planet över till staterna för att hälsa på min underbara och saknade extra-familj! Planerade också igår med en vän därifrån att vi ska till Mall of America, åh vad jag längtar! Det där stället är så stort att det kan framkalla tusen ångestattacker per sekund, men jag älskar det ändå. Har planerat superbra presenter till mina käraste att ta med hem också, fast mest vad jag ska köpa för presenter åt mig själv såklart, hihi.

Ska jobba på att få i mig frukost nu, tjohej.

Så äntligen klar med ansökan! Nu är det bara att sitta och vänta och se vad som händer, ska få svar av min organisation innan fredag efter att dom läst igenom min ansökan. SKÖNT!

Kan knappt förstå att jag verkligen är på väg nu, känns spännande men samtidigt lite skrämmande. Ska lämna allt jag vet och kan bakom mig och flytta iväg till staterna. Det blir den tredje resan dit, efter att jag åkt dit nu den 1:a augusti för att hälsa på min gamla värd familj i Mora, MN. Ska bli så skönt att komma och hälsa på hela Johnson's family, saknar dem som en galning. Har lite svårt att bestämma mig för om jag ska skriva på svenska eller engelska i bloggen, men gissar att det nog kommer bli en stor mish-mash av dalmål, minnesotadialekt, och en än så länge okänd amerikansk accent haha :)

Tillbaka till Au pair året, har lite ångest över att lämna mamma och pappa själva kvar i huset, vad ska dom göra nu när deras lilla bebis flyger ut ur boet? Och för att inte tala om min bästa vän sedan över 10 år tillbaka, tacka gud för Skype.

Nu ska jag sätta mig och skratta åt alla dåliga människor på SYTYCD och trycka en kebabpizza.

Puss!